Michelinstjärna, Titti Qvarnström och hur jag våndas inför säljsamtal

Det där säljsamtalet. Att lyfta luren, slå in telefonnumret och vänta. Djupt andetag.

”Hej, det här är Christine från Bröd&Kvarn, jag förstår att du väntade på mitt samtal just nu och att du inte har något annat att göra än att lyssna på mig, just nu. För jag är självklart det första säljsamtal du fått idag. Och du har bara gått och väntat på att jag ska ringa, just nu. Och jag förstår så väl att du gärna vill ägna tjugo minuter åt mig, just nu. Du har ju inget annat att göra.”

Efter att ha haft som ursäkt att baka ytterligare ett bröd, lyfte jag luren och ringde ”Bloom in the park”, restaurangen med en stjärna i Michelinguiden, med kända kocken Titti Qvarnström vid rodret.

En engelsman svarar och jag försöker förklara vem det är jag vill prata med. ”Den som är ansvarig för brödet? Den som bakar?”

Engelsmannen, svarar ironiskt; ”så du vill inte prata med mig?”

”Nej alltså, den som…”

Engelsmannen avbryter ”vill du prata med en 19-åring som bakar vårt bröd?”

”Nja, det låter ju inte så bra…”

”Engelsmannen fortsätter: ”jag har finanserna, så kanske det är en idé att prata med mig.”

Då går det upp för mig att jag inte pratar med en receptionist, och jag googlar snabbt hans namn. Det är ägaren jag pratar med – Igi Vidal. Hoppla.

Jag gör mitt bästa för att skämta bort situationen och berättar om mitt ärende. En dag senare blir jag inbjuden att visa upp min kvarn för Titti Qvarnstörm.

Titti och jag står vid Chefs table – sittplatserna som är precis framför köket, så att man ser allt som händer – och pratar mjöl. Jag babblar, Titti tänker. Jag babblar lite till. Titti tänker och ler.

Fina stjärnkocken Titti maler och funderar. Och jag konstaterar glatt att platsen där är ju utmärkt - mitt framför chefs table.

Fina stjärnkocken Titti maler och funderar. Och jag konstaterar glatt att platsen där är ju utmärkt för kvarnarna – mitt framför chefs table.

Som avsked får Titti ett bröd bakat på 100% fullkorn av dinkel. Ett grymt bröd, med det perfekta inkråmet och en fantastisk smak. Jag är lyrisk över brödet, och om jag inte hejdat mig hade jag babblat om det i flera minuter till. Hon får brödet i en pappåse som är tänkt för avfall. Brödet var för stort för någon annan påse. Jag står alltså på restaurangen med en Michelinstjärna och en prisbelönt kock och räcker över ett bröd i en avfallspåse. Bara så knäppt.

Kära läsare, förstår ni hur roligt det vore om Bloom in the park började mala sitt eget mjöl. Restaurang Noma i Köpenhamn gör det, så varför inte Bloom in the park. Håll tummarna med mig! Och om. Ja om, de köper en kvarn, lovar jag mig själv att inte ursäkta mig med att baka ytterligare sjuttioelva bröd innan jag ringer nästa säljsamtal. Vem vet, kanske är det trots allt så någon inget hellre vill än att prata med mig, just då.

 

Leave a Reply