Lär er ett nytt ord – SMYGBAK

Jag har inte bakat på flera dagar, eller jo, det har jag, fast inte surdegsbröd. Och det är just surdegsbrödet som ger mig min baktillfredställelse. Det är märkligt, att trots att jag bakar så mycket, håller jag upp några dagar kommer ett riktigt baksug. Ibland funderar jag på om det är nyhetens behag eller om drivet att baka alltid kommer finnas där. Jag har alltid bakat till husbehovet, men aldrig i sådana mängder som jag gjort det senaste året. Det är många delar i denna glädje men en viktig bit för mig är att jag bakar med äldre kultursorter som jag dessutom färskmaler. Jag bakar med mjöl som är proppfullt med näring och mineraler. Jag bakar med mjöl som håller mig smal. Jag bakar med mjöl som är bra för vår jord. Det känns så rätt. Läs gärna mer om äldre kultursorter här. Och har du inte läst boken ”Vårt älskade bröd”, bara måste du göra det. Du finner boken här.

Igår hade jag skrivit en stor röd markering i kalendern att jag skulle bokföra. Pappershögen har vuxit på mitt skrivbord så att datorn knappt får plats längre. I morse kunde jag dock inte hålla mig, utan satte två stora degar. Ni ser på bilden att jag ser skyldig ut. Jag smygbakar. Jag bakar så snabbt och tyst att jag lurar mig själv att tro att det inte gör någonting. Tyvärr ligger alla papper kvar här framför mig på bordet nu, för mitt smygbak tog självklart betydligt längre tid än jag lovat mig själv att det skulle ta.