Mikrobageriet – första missen

Jag skriver i rubriken ”första missen”, för jag utgår ifrån att det kommer fler. Jag har ju öppnat ett mikrobageri och med det kommer en hel del inköp som måste göras. Dyra investeringar, som jag helst undviker att räkna på – det ska säljas vansinnigt många surdegsbröd för att investeringen ska bli lönsam. Hm, det borde gå… Hur som helst, hur jag än vrider och vänder på det krävs en del maskiner för att mitt arbete ska vara genomförbart. En av dessa investeringar är en kyl. En restaurangkyl som rymmer större mängder degar – degarna ska stå i kylen över natten i väntan på gräddning (genom den långa jästiden får surdegen arbeta och surdegsbrödet blir så mycket mer hälsosamt). Jag köpte en ny efter galet mycket ältande fram och tillbaka. Är en ny kyl smartare att köpa än en begagnad? Min man fick sår i öronen när jag snurrade runt alla parametrar om och om igen. Sagt och gjort, kylen kom hemlevererad och skulle ställas in i friggeboden som ligger i anslutning till bakstudion. Den gick in genom dörren, men sedan tog det STOPP. Taket var inte högt nog. Taket är ett så kallat pulpettak – som sluttar.  Vi bar in och bar ut i flera omgångar för att försöka få in den, men det gick inte. Jag ville sjunka genom jorden. Jag tittade på min man och förväntade mig en välförtjänt avhyvling. Den kom inte. Han sa till flyttgubben ”Då får vi lyfta in den i hallen istället”. Och där står den nu. Jag tänkte att min man kommer nog ”ta upp frågan” när flyttgubben gått, men han sa bara: ”Det är lätt hänt att mäta fel”. Alltså ibland är jag inte förtjänt av honom. TACK käre make.

Så nu har vi en kyl i hallen. En väldigt fin och väldigt dyr sådan, men den står i hallen. Där kommer den få stå i ett halvår fram till dess att vi byggt om och gjort plats. Som det kan gå!

När jag tar bort skyddsplasten så kanske den smälter in bättre ;-)

/Christine