Mina bak spårar ur

I fredags var en sådan dag, då min bakning fullkomligt spårade ur. Jag vaknar på morgonen med ett riktigt baksug (vilket är min normalstatus), går ner till köket och finner en surdeg som är perfekt bubblig och fin. Jag känner att jag har all tid i världen. Det är en underbar morgon. Fåglarna kvittar, solen kastar ljuskäglor på frukostbordet och livet är på topp. I rask takt sätter jag två olika degar – en deg för ”jakten på mitt perfekta bröd”, dvs min klassiker och det bröd jag gillar mest, och en något ljusare som jag tänker att pappa kan få. Jag sneglar på surdegen. Där finns mycket kvar, och den är fortfarande i bra form. Jag sätter ytterligare en deg att göra frallor på till lördagsmorgonen och sen ännu en till ett riktigt grovt rågbröd. Dessutom hade jag sedan tidigare bestämt att jag skulle baka fullkornsskorpor till ett recept att lägga upp på bloggen. Så jag sätter även en deg på jäst till skorporna. Helt plötsligt står jag alltså med fem olika degar och projekt.

Tiden springer iväg, samtal rings, mail besvaras, tvätt tvättas, skorpor ska gräddas, delas, torkas och fotas. Degar ska stretchas och tajmas. Barn ska hämtas, blogg ska postas, mat ska lagas, aktiviteter ska skjutsas. Köket är ett kaos, och energin rinner allt snabbare ur kroppen. Min man kommer in i köket och säger ”du städer väl upp här sen?”. Kan ni förstå hur nära han är att få en rak höger? Han förstår det inte.

Så, hur gick det. Ungefär som det brukar gå. Några projekt blir perfekta, några mediokra och några katastrofala. Barnen fick mat – ett lyckat projekt alltså. Min man slapp en höger – lyckat. Skorporna blev grymma – ni kan se dem här. Frallorna gräddades på lördagsmorgonen, och som ni kan se nedan blev även de toppen. ”Jakten på mitt perfekta bröd” blev gott men fult. Det ljusa brödet var okej och min pappa blev glad. Till katastroferna: en barnaktivitet missades och rågbrödet jäste inte. Den bubbliga surdegen i burken hade inte tagit sig över kanten och förflyttats sig till bunken med rågdegen. Utan surdeg jäser det inte!

Det komiska är, att jag inte kommer att ha lärt mig någonting av den här händelsen. Den kommer upprepas om och om igen. Optimism kallas det och kanske även bakglädje.

Surdegsfrallorna – frallor som fått jäsa över natten och gräddats på lördag morgon. Recept på helgfrukostfrallor hittar du här och här.

Lördag: jag står och tittar på rågbröden som jag fick peta ner jäst i och grädda efter jäsning. Ätbara absolut, men inte riktigt vad jag tänkt mig.