Ge brödet ansiktet det förtjänar!
Bloggen gästas idag av Daniel Larsson som berättar om ett ämne han verkligen brinner för. Daniel är hemmabagaren som bakar makalöst vackra surdegsbröd. Jag har följt honom från dagen jag startade Bröd&Kvarn. Med stor skicklighet skapar han konstverk och Daniel delar gärna med sig av sina erfarenheter i sin egen blogg. Utöver det driver han ett väldigt välbesökt Instagramkonto – missat inte att följa honom!
Daniel Larsson
Ge brödet ansiktet det förtjänar!
Söndag. Doften av nybakat bröd. Nyanser och kurvor i en karamelliserad skorpa som lockar. En familjemedlem som tar en tugga och njuter. Texturen och smaken som sitter kvar. Känslan av att ha skapat något nytt av någonting annat. Jag hoppas att du som jag kan se det här framför dig, ta på känslan och kanske till och med återskapar ljuden från ögonblicket. Jag påminner mig att allt det här har börjat långt innan mig. Att det finns en hel kedja med hantverk som kommer före, människor som ger mig denna möjlighet. Det är detta jag vill berätta om idag. Ge brödet det ansikte som alla delar i hantverket förtjänar!
Bruka, odla, skörda, rensa, mala, packa, sälja. Låter ju rätt enkelt? Hur ofta tänker vi på bonden som lägger hela sitt liv på kunskap om jorden för att kunna odla bra spannmål? Långt och starkt vete med djupa rötter som kan ta upp rikligt med näring, år efter år. På mjölnaren som lärt sig allt om hur bonden jobbar för att kunna ta hand om spannmålet och förädla det på rätt sätt? De kunskaper, strategier och förhållanden som sätter en hållbar natur och planet främst i kedjan. Bengt, Anna, Andreas och Karin. Människorna som bryr sig. Nu är det dags för mig att avsluta deras arbete. Se till att göra dem stolta.
Ett sätt för mig att komma ännu närmre ursprunget i kedjan är helt enkelt att bryta mig in i den. Bli min egna mjölnare. Hela vackra korn av olika form och färg i mina händer. Kulturspannmål som kan härledas till en specifik passionerad odlare i min geografiska närhet. Att se, höra och lukta förvandlingen som sker i den elektriska kvarnen som står på köksbänken är verkligen speciellt och gör att jag uppskattar processen ännu mer.
Varje deg som blandas laddas med så mycket potential och det är min uppgift att maximera den, i ren uppskattning av allt jobb som lagts på råvarorna innan de faller i mina händer. Att skapa en förening värdig detta av mjöl, vatten, salt och vildjästen i surdegen förutsätter tid, tålamod och varsamma händer. Bråttom? Sant hantverk förverkas av stress. Passar istället på att följa de levande kemiska reaktionernas sällsamma tempo genom det kommande dygnet. Låter mig uppskatta tiden som den femte ingrediensen, för att skapa ännu mer kvalitet och näring i slutprodukten. En ingrediens som så ofta bagatelliseras och rationaliseras.
Söndag. Slutligen är det dags att ge brödet det uttryck, den själ, det ansikte som det förtjänar.
När en väljäst, välformad deg placeras i en väl upphettad ugn kommer gaserna i den att expandera. Minsta motståndets lag gäller där den stigande ångan vill fly ut i den heta luften som omger skorpan. Genom att snitta degens yta med ett rakblad innan den går in i ugnen kan jag välja hur och var skorpan spricker. Jag ser detta som den vackraste hyllningen till kedjan av hantverk och all den potential som laddats. Genom kontraster i mjölet på ytan av brödet och snitten som öppnar sig så målar jag denna hyllning. Motiv från naturen är naturligtvis det som i slutändan klär produkten bäst. Formerna, kurvorna, axen, bladen. Intuitivt. Självklart!
Doften av nybakat bröd. Ljus och skuggor på en karamelliserad skorpa som lockar. En vän som tar en tugga och njuter. Texturen och smaken som väcker känslor och minnen. Känslan av att ha skapat något nytt av något annat.
Om (j)gästbloggaren:
Mitt namn är Daniel Larsson. Jag är entusiastisk hemmabagare med målet att influera globalt till skapande av hållbara, vackra och naturliga bakverk. Följ mig på Instagram @danlarn och besök min hemsida danlarn.com för mer!
