Att baka med barn

Jag hinner inte mer än ta fram en bunke så kommer någon av våra barn och frågar om de får hjälpa till. Frågan är retorisk, för de står redan och gräver i lådan med förkläden och gör sig redo för bak. Suck tänker jag, nu blir det stökigt. Jag som återigen är mitt i det där baket för att försöka skapa det där perfekta brödet. Brödbaket, där varje moment ska vägas och med omsorg tänkas igenom och tajmas. Självklart säger jag istället ”men så roligt att du vill hjälpa till, det är klart att vi ska baka tillsammans”. Jag biter ihop och försöker tänka att det verkligen är roligt att de vill vara med, samtidigt som jag inte hinner hindra lilla tösen från att bättra på degen med lite extra vatten.

Brödet blir som alltid otroligt gott, för hembakt med färskmalet mjöl blir alltid gott. Det är sällan som jag riktigt misslyckas. Kanske blir resultatet inte direkt så som jag tänkt mig, men gott blir det.

Sen kommer städningen, och jag muttrar över kaoset som barnen ställt till med. Kladd överallt, och mjölfotavtryck ända in i vardagsrummet. Men senare, när jag väl städat är jag så nöjd. Nöjd över att våra barn älskar att baka, och att de vill göra det tillsammans med mig.